https://yle.fi/a/7-10081763
Timo Saarinen från Jakobstad attackerades av en björn i Alaska – klarade livhanken med pepparsprej
Han var ute i skogen med hunden och kom för nära en brunbjörn med unge.
- Saarinen_mustakarhu.jpg (112.12 KiB) Katsottu 660 kertaa
# Karhu hyökkäsi Timo Saarisen kimppuun hänen ulkoiluttaessaan koiraansa Alaskan Anchoragessa.
# Saarinen loukkaantui, mutta onnistui torjumaan karhun pippurisumuttimella.
# Hyökkäyksen jälkeen hänsai apua polun varrella olevilta ihmisiltä.
# Keskustelu petoeläinten esiintymisestä Alaskassa jatkuu, mutta hyökännyttä karhua ei pidetä ongelmana.
Det var på lördag morgon. Timo Saarinen, uppvuxen i Jakobstad, var ledig från jobbet och gick därför som vanligt ut på promenad med sin hund Jazzy.
Han bor sedan länge i ett hus i Eagle River, ungefär 50 kilometer utanför Alaskas huvudstad Anchorage. Platsen är omgiven av berg och floder.
Efter en knapp halvtimme märker Saarinen att en björn med unge befinner sig mycket nära. I vanliga fall ska man backa när man ser en björn, vilket händer regelbundet i området. Men det var snårigt på platsen och därför upptäckte han björnen för sent.
– Björnmamman kom rakt mot mig. Hunden reagerade direkt men sprang förbi henne och kanske efter björnungen. Björnmamman fortsatte mot mig så jag försökte ta skydd bakom en björk, säger Timo Saarinen.
När man rör sig längs vandringslederna i Eagle River ska man ha med sig pepparsprej eller skjutvapen. Saarinen har alltid med sig burken med pepparsprej, också den här gången.
Men allt gick så snabbt, så han hann inte få ut burken ur byxfickan innan björnen var över honom. Björnen skuffade omkull honom, trampade på honom och bet honom i höger armbåge.
Saarinen lade sig ner på magen med en arm över nacken, som man ska göra i sådana här situationer. Efter en stund släppte björnen sitt grepp om honom i några sekunder. Då lyckades han med sin oskadade vänstra arm få ut pepparsprejen ur fickan och spreja mot björnen.
Då backade björnen ett par meter, vilket gav Saarinen tid att vända sig på rygg. Men björnen hade inte gett upp utan gav sig på honom igen.
– När den var så nära med huvudet att jag kunde ha klappat den så sprejade jag mot den igen, säger Saarinen.
Det fick björnen att sluta. Enligt Saarinen hörde björnmamman också ljud från sin unge, vilket kan ha gjort att den sökte sig bort.
Saarinen flyttade sig tio meter bort med sprejburken i handen, redo för ännu en attack. Men den kom aldrig så han började gå hemåt längs stigen. Han hade förlorat sin mobiltelefon i attacken och kunde inte ringa efter hjälp.
Han var skadad och blödde, vilket kan vara farligt då lukten kan locka till sig ännu flera björnar. Dessutom påverkades hans egna ögon av sprejen, vilket gjorde det svårt att se klart. Men Saarinen kunde gå, och efter en stund var han ute på en större vandringsled.
Där stötte han på andra människor som hjälpte honom. De körde hem Saarinen och ringde polis och ambulans.